oooups

Det är så lätt att många dagar springer förbi och att man helt enkelt glömmer lilla bloggen. Värre blir det väl inom en månad när lille-Ville kommit kan jag tänka mig. Om jag inte får en sjukt lugn och fin bebis som matar sig själv och byter sina egna blöjor. Troligt? Inte. Nähäh..

Nu sitter jag och väntar på Sambo som ska plocka upp mig och åka till BM på rutinkoll, idag ska även storasyster/moster med och lyssna på hjärtljuden. Gosigt. Svårt att tänka sig att nästa gång hon kommer hem så finns det en liten bebis med i leken. Snacka om att få perspektiv på saker och ting..

Imorgon går jag in i vecka 37. 36 fulla veckor och bara en ynka månad kvar. Men jag tror inte att bebis håller sig inne så länge till. Max.. MAX en vecka till. Sen lägger jag in en protest och kräver att få bli igångsatt för herregud, nu börjar jag verkligen lessna. Ont överallt, sover ca 3,5 timme per natt och det i intervaller om tio minuter eftersom det är stört omöjligt att sova i samma ställning mer än tio minuter åt gången. Jag har sammandragningar som inte är att leka med i stort sett varje kväll och går jag mer än tio meter så blir jag andfådd och svettig som en gris. Sexigt..

Nej men förlåt, givetvis är det värt varenda sekund, det är det. Jag skulle göra allt för pyret jag bär på och varenda liten spark och rörelse därinne är underbart och ett mirakel. Men ändå.. Efter åtta månader så.. ja man vill mest bara ha ut bebisen.

Inte bättre att Sambos kompis och flickvän fick barn härom veckan. Åkte och hälsade på dom och åååååh, vad man längtade efter sin egen. Deras lilla tjej var helt underbar. AAaaaaAAh.. längtar!


Nej nu ska jag sätta mig och kika lite på "Pippi på Rymmen" . Tacka gud vet jag SF-Kanalen haha!


(Här får ni en bild på Pigga-Emma)




Plus 24 kilo. Valross Helloooooo.


/ECN

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0