Emmacarolinanyholm

Shit, jag hade varit vaken mindre än två timmar och kände att det var dags för en sovpaus igen. Det blir så jäkla intensivt när man har barnen i närheten hela tiden.
Jag lagade lite lunch åt oss också, köttfärssås och spaghetti, börjar nästan bli lite orolig över mig själv, för jag har helt plötsligt börjat tycka att det är riktigt kul att stå vid spisen, fattas bara att jag ploppar ut några ungar också så är biffen kirrad.


Lunchen gick bra ända till slutet, då Emil tröttnar på köttfärssåsen, så han grabbar tag i skålen och lyfter den utanför bordet. Jag varnar honom, Släpp INTE ner skålen, Emil! Han tittat på mig och släpper med ett litet flin ner skålen på golvet, det stänker upp spaghetti och köttfärssås över hela mina ben. 
Jag blir arg, skäller på Emil och säger att han inte får något mellis om han är så här dum.
Då blir Emil helt förkrossad och börjar grina som aldrig förr, jag skyndar mig att säga att han självklart får mellis, bara han hjälper till att torka upp. Då blir han glad igen, ger mig en kram om benen ( passar på att torka lite snor på mitt högra) och springer in till rummet och börjar leka kaffe-kalas.

Ibland ångrar jag verkligen det här beslutet. Herregud..Som nu, jag är trött, jag vill inte jobba idag. Men har man lovat så har man, snacka om att jag lär vara bästa au pairen i världen.,
Fast jag ska ta med barnen ut och söndagsmysa, gå på cafe och äta bulle. Det blir bra, då går tiden snabbare! Hoppas jag.. Eller så skriker dom hela tiden, så att tiden går jätte sakta, det kan ju också hända. Det är det som är så spännande (eller nått) man vet ALDRIG vad som komma skall..


Nu skall sömnen iallafall komma..
/ECN