ÅH mina små älsklingar..
...Som jag har SAKNAT ER! Som jag har saknat att skriva av mig i denna underbara blogg. Men motivationen och orken har inte riktigt funnits där. Och som jag alltid säger, jag bloggar hellre inte alls än att blogga fram något tråkigt för att jag måste.
Så så var det med den saken.
Mycket har hänt sen sist, vi är helt inflyttade i nya lyan. Det är så fint och vi trivs superbra. Ska faktiskt knäppa lite kort sen och lägga in här sen så ni får se. Vi har även fått en ny familjemedlem, och nej det är inte bebisen än utan en liten kisse som heter Cruxan ( men såfort Jonas inte är hemma så får hon heta Busan) . Hon är gosig och trivs bäst liggandes på min mage när jag ligger och såsar i soffan.
Cruxan/Busan är bästa sällskapet om dagarna.
När hon inte myser så röjer hon runt som en vild-katt och lägger sig där hon abolut inte får ligga. I spjälsängen, på vagnen eller under vårat täcke i sängen. Då är hon inte alls lika gullig den lilla rackarn.
'
Magen och jag är nu redan inne i vecka 35 och jag börjar känna mig väldigt tung och trött. På nätterna sover jag inte mer än några timmar då jag får ont av att ligga ner. Så dagarna är mycket dimmiga numera. Gör inte så mycket mer än att vila, äta och träffa några vänner då och då.
Självklart går jag på kontroller hos barnmorskan också, senast i måndags var jag där och lyssnade och mätte och pratade. Då såg ingenting så bra ut, för högt blodtryck, huvudvärk, en bebis som barnmorskan sa inte växt sen sist så det var bara att skynda upp till akademiska sjukhuset för att titta hur bebis mådde egentligen.
Det mättes med CTG och kikade hur det stod till med livmodertappen och det ena med det tredje. Dessutom så gjorde dom två ultraljud. Jag kunde tillslut pusta ut då det konstaterades att bebisen var en liten en (2088 gram) och att den absolut inte skulle väga mer än tre den den kläcktes. Men det är det inte många i varken min eller Jonas släkt som gjort så det var inga konstigheter.
Vad som gjorde att min egen BM inte fick det rätta måttet på bebisen var för att den har sjunkit ner och fixerat sig och då kan det tydligen bli lite tokigt med måtten!
Och nu när vi ändå fick ultraljud så passade vi på att fråga (återigen) och det gick att se könet på bebisen. Sista chansen innan förlossningen liksom. Barnmorskan kikade runt och vi som var 97 procent säkra på att det var en tjej vi väntade på fick världens chock när barnmorskan sa " Jag ser ingen snopp, men jag ser två små testiklar. Det är solklart!" vi bara VA ? en tjej med testisklar?
Men nej, vi är världens lyckligaste föräldrar som väntar på världens finaste lilla pojke. Tänk att man kan känna så mycket kärlek ! Jag kan inte förstå det, det går bara inte!
Nu ska jag ta en liten latte och lägga mig i soffan och vila en kvart!
Sköt om er!
/ECN
Kommentarer
Trackback
