Heeeej
Hejhej, Hemskt mycket hej!
Här sitter jag och ska äta lite frukost/lunch för att sedan bege mig till (trumvirvel) Akademiska för lite blodprover och kissprover och skit. The story of my life liksom!
Snart måste denna lilla pojk ut så att jag slipper kissa i burkar och bli tömd på blod stup i kvarten, dom gamla nålsticken hinner inte ens sluta svida innan det är dags för dom nya. Härligt!
Annars så blir det en lugn dag idag, hade tänk tvätta och städa lite och om jag inte minns fel så spelar AIK ikväll så då får jag väl soffan full av skrikande grabbar. Det kan vara bra att vila upp sig inför den pärsen.
Idag går jag dessutom in i vecka 37 TJOHOO.. det närmar sig med stormsteg och jag börjar bli lite nervös vill jag lova. Hur ska det gå liksom ? Jag ska föda barn.. Jag är inte rädd för själva förlossningen i sig men jag är livrädd för att inte ha någon kontroll över vad som händer. Det är det som känns mest skrämmande.. Kontroll-freaket herself ska för en gångs skull släppa allt vad kontroll heter... herregud, jag som inte ens kan låta Jonas laga middag för att jag är rädd att han inte ska göra det på rätt sätt (mitt sätt) ....
Nej men då ska jag ta och avrunda och leta efter något plagg i min garderob som fortfarande passar.. vad tror ni om det?
Tjing / ECN
oooups
Det är så lätt att många dagar springer förbi och att man helt enkelt glömmer lilla bloggen. Värre blir det väl inom en månad när lille-Ville kommit kan jag tänka mig. Om jag inte får en sjukt lugn och fin bebis som matar sig själv och byter sina egna blöjor. Troligt? Inte. Nähäh..
Nu sitter jag och väntar på Sambo som ska plocka upp mig och åka till BM på rutinkoll, idag ska även storasyster/moster med och lyssna på hjärtljuden. Gosigt. Svårt att tänka sig att nästa gång hon kommer hem så finns det en liten bebis med i leken. Snacka om att få perspektiv på saker och ting..
Imorgon går jag in i vecka 37. 36 fulla veckor och bara en ynka månad kvar. Men jag tror inte att bebis håller sig inne så länge till. Max.. MAX en vecka till. Sen lägger jag in en protest och kräver att få bli igångsatt för herregud, nu börjar jag verkligen lessna. Ont överallt, sover ca 3,5 timme per natt och det i intervaller om tio minuter eftersom det är stört omöjligt att sova i samma ställning mer än tio minuter åt gången. Jag har sammandragningar som inte är att leka med i stort sett varje kväll och går jag mer än tio meter så blir jag andfådd och svettig som en gris. Sexigt..
Nej men förlåt, givetvis är det värt varenda sekund, det är det. Jag skulle göra allt för pyret jag bär på och varenda liten spark och rörelse därinne är underbart och ett mirakel. Men ändå.. Efter åtta månader så.. ja man vill mest bara ha ut bebisen.
Inte bättre att Sambos kompis och flickvän fick barn härom veckan. Åkte och hälsade på dom och åååååh, vad man längtade efter sin egen. Deras lilla tjej var helt underbar. AAaaaaAAh.. längtar!
Nej nu ska jag sätta mig och kika lite på "Pippi på Rymmen" . Tacka gud vet jag SF-Kanalen haha!
(Här får ni en bild på Pigga-Emma)
Plus 24 kilo. Valross Helloooooo.
/ECN
Liten lista dingding
Hur gamla är ni, du och din kille? Jag är 21 och kära Sambo 25!
Hur fick du beskedet att du var gravid? Gjorde ett test mest för att utesluta att jag var gravid, jaja så var det med den saken liksom.
Vilken vecka var du i då? Vecka 4 eller 5.
Hur reagerade du när gravtestet var positivt? Jag fick nog jordens chock, med tanke på att jag åt p-piller mycet maniskt. Inte missat ett piller sedan jag träffade Jonas. Så ja, chockad och varken glad eller ledsen först eftersom jag inte visste hur Sambo skulle reagera.
Hur berättade du för din pojkvän att du var gravid? Han var ju inte hemma när jag tog testet så när han väl kom hem (fem dagar senare) så sa jag bara att " Älskling, vi måste prata om något som hänt!" Han trodde först att jag varit med någon annan och blev jätteledsen, men när jag förklarade för honom vad som verkligen hänt så blev han helt tyst, i typ en timme. Sedan så satte vi oss i soffan, han tittade på mig och grät. Jag sa att han inte behövde vara ledsen, vi gör abort. Då kläckte han ur sig genom tårarna att han inte var ledsen. Det var glädjetårar, och då bestämde vi oss för att behålla knyttet i magen. Underbart. Underbart!
Var det planerat? Absolut inte. Oplanerat men välkommet.
Hur lång tid tog det för dig att bli gravid? Hur lång tid ? skitfort med tanke på att vi inte ens "försökte".
Var du orolig för missfall? Ja, varje sekund. Med tanke på att jag haft ett tidigare så var jag inte lugn föränn i vecka 30 typ.
Vem i er närhet fick veta nyheten först? Min bästa vän Sara, sedan Jonas storebror.
Hur gick ni ut med det officiellt? Vi berättade för våra familjer efter att vi åkt in på ultraljud i vecka åtta, då var vi så höga på kärlek att vi inte kunde behärska oss.
Känner du dig redo att bli mamma? Jag är så redo jag någonsin kan bli tror jag.
Hur känns det att ha en bebis i magen? Obeskrivligt nästintill. Det mest fantastiska jag någonsin kommer känna.
Hur mycket har du gått upp i vikt under graviditeten? HAH. typ 20 kilo än så länge. Sexigt va ?
V 4-5
v 35
Cravings? Har inte haft en enda förutom att jag den senaste månaden dött om jag inte fått lukta på rengöringsmedel, tvättmedel, aceton ja you name it. Älskar även lukten som finns inne på biltema haha. Sjukt värre.
Gravidkrämpor? Allt.. ibörjan illamående sedan foglossning, tidiga sammandragningar huvudvärk, halsbränna, illamående igen, nu börjar jag även få ont i handleder och fötterna. var tar detta slut ?
Har ni planerat några namn? Japp, men änsålänge heter han bara Ville.
Hade ni lätt för att komma överens om namnen? Japp!
Vad tror ni att det blir, en flicka eller en pojke? Vi fick ju så sent som i vecka 34 veta att det är en liten kille vi väntar på . Annars trodde jag i början att det var en pöjk och sedan var jag och Jonas överens om att det var en tös. Men, en liten pöjk alltså!
Hur länge ska du vara mammaledig? Ungefär ett år!
Ska ni dela på föräldraledigheten? Det är planen
När är bebisen beräknad att komma? 27 mars, jag tippar på att den kommer inom max två veckor.
Hoho , sånt är alltid kuuuuuuuuul!
/ECN
stammis på förlossningen
Hej på er!
Gårdagskvällen spenderade jag och min kära sambo på förlossningen (IGEN), herregud borde skaffa klippkort där så ofta som jag är på besök. Denna gången var det för att jag i fredagskväll hade sammandragningar var femte minut som sedan blev till var tredje minut. Jag fick huvudvärk och mådde illa och det kändes ungefär som att jag skulle bajsa på mig hela tiden.
Men envis som jag är så väntade jag med att ringa förlossningen och vi åkte ut och åt middag hos Jonas syster där vi också hämtade lite bebiskläder och diverse, skulle hämtat en bilbarnstol men den kom Syster-Linda med igår istället.
Sammandragningarna höll i sig och när vi kom hem så tog jag ett bad som fick mig att slappna av och jag gick sedan och la mig i sängen och sov inte mer än tre timmar den natten.
På morgonen hade sammandragningarna lugnat sig något och kom inte med jämna mellanrum men alla andra symptom var kvar. Vi åker då och äter lite lunch hos Jonas pappa, och sedan när vi kommit hem igen så ringer jag iallafall förlossningen och dom tycker att vi ska åka in.
Sagt och gjort, vi åker in och jag är vid det här laget helt trött och less och bara grinar och är arg på stackars Jonas som inget gjort.
Det görs CTG-kurvor och ultraljud och känns på tappar hit och dit. OCH tro det eller ej, men allt ser så jävla bra ut så.. Eller något. Jag är öppen någon centimeter men ska få åka hem igen, men jag tror den stackars barnmorskan såg hur ledsen och trött jag var så hon skickar med mig citodon, bricanyl och alvedon och säger att hon hoppas jag ska få sova lite inatt och säger åt mig att ringa såfort jag känner att det är mycket sammandragningar igen.
Så nu har jag sovit gott nästan hela natten på citodon och bricanyl och tagit en promenad som inte var så smart då jag vurpade två gånger. Jag känner mig oförskämt pigg ändå men tvivlar inte en sekund på att Lille-Ville kommer kika ut denna vecka.
Nu ska jag lägga mig i soffan och titta på lilla Jönssonligan och dricka Latte!
Sköt om er !
/ECN
Magen är där den ska vara
Torsdag morgon!
Godmorgon på er!
Har just druckit upp min latte och tagit alla piller som krävs under denna graviditet, vilket inte är några vill jag lova, känner mig som värsta knarkisen. Har denna underbaraa dag inte planerat in någonting då jag haft en riktigt jävlig natt. Kan inte sova alls längre, magen är så bråkig, går inte att ligga på rygg.. inte på mage...inte på sidan och jag kan ju inte sitta och sova ?
Så jag ligger och vrider och vänder mig, stönar och stånkar och driver Jonas till vansinne om nätterna! Stackars karl, det är ju en sak för mig som kan ta igen sömnen och vila om dagarna, men Jonas jobbar ju. Ja.. ibland får jag dåligt samvete men det är ju onekligen trevligare att ha sällskap om nätterna än att ligga vaken helt själv hehe.
Har idag tänkt knäppa lite kort på lägenheten så ni faktiskt får se hur den ser ut, ska även straxt lägga in en bild på magen min så att ni kan roa er med att titta på hur tjock jag blivit.. Tjugo kilo upp ? hur gick det till? Tänkte ju alltid att "Det är lugnt, jag ploppar ut en fem-kilos bebis så är det ju genast lugnare." Men som barnmorskan sa så kommer jag få en bebis som inte väger ett gram över tre kilo, snarare mindre. Så nej inte det liksom. Aldrig tuuuuuur...
Nu ska jag vika ihop lite tvätt och sedan får vi se vad jag orkar med. Vad jag vet är att Sara och Oskar kommer ikväll för att kolla på lite Hockey. Kulkul.
Sköt om er så länge!
/ECN
ÅH mina små älsklingar..
...Som jag har SAKNAT ER! Som jag har saknat att skriva av mig i denna underbara blogg. Men motivationen och orken har inte riktigt funnits där. Och som jag alltid säger, jag bloggar hellre inte alls än att blogga fram något tråkigt för att jag måste.
Så så var det med den saken.
Mycket har hänt sen sist, vi är helt inflyttade i nya lyan. Det är så fint och vi trivs superbra. Ska faktiskt knäppa lite kort sen och lägga in här sen så ni får se. Vi har även fått en ny familjemedlem, och nej det är inte bebisen än utan en liten kisse som heter Cruxan ( men såfort Jonas inte är hemma så får hon heta Busan) . Hon är gosig och trivs bäst liggandes på min mage när jag ligger och såsar i soffan.
Cruxan/Busan är bästa sällskapet om dagarna.
När hon inte myser så röjer hon runt som en vild-katt och lägger sig där hon abolut inte får ligga. I spjälsängen, på vagnen eller under vårat täcke i sängen. Då är hon inte alls lika gullig den lilla rackarn.
'
Magen och jag är nu redan inne i vecka 35 och jag börjar känna mig väldigt tung och trött. På nätterna sover jag inte mer än några timmar då jag får ont av att ligga ner. Så dagarna är mycket dimmiga numera. Gör inte så mycket mer än att vila, äta och träffa några vänner då och då.
Självklart går jag på kontroller hos barnmorskan också, senast i måndags var jag där och lyssnade och mätte och pratade. Då såg ingenting så bra ut, för högt blodtryck, huvudvärk, en bebis som barnmorskan sa inte växt sen sist så det var bara att skynda upp till akademiska sjukhuset för att titta hur bebis mådde egentligen.
Det mättes med CTG och kikade hur det stod till med livmodertappen och det ena med det tredje. Dessutom så gjorde dom två ultraljud. Jag kunde tillslut pusta ut då det konstaterades att bebisen var en liten en (2088 gram) och att den absolut inte skulle väga mer än tre den den kläcktes. Men det är det inte många i varken min eller Jonas släkt som gjort så det var inga konstigheter.
Vad som gjorde att min egen BM inte fick det rätta måttet på bebisen var för att den har sjunkit ner och fixerat sig och då kan det tydligen bli lite tokigt med måtten!
Och nu när vi ändå fick ultraljud så passade vi på att fråga (återigen) och det gick att se könet på bebisen. Sista chansen innan förlossningen liksom. Barnmorskan kikade runt och vi som var 97 procent säkra på att det var en tjej vi väntade på fick världens chock när barnmorskan sa " Jag ser ingen snopp, men jag ser två små testiklar. Det är solklart!" vi bara VA ? en tjej med testisklar?
Men nej, vi är världens lyckligaste föräldrar som väntar på världens finaste lilla pojke. Tänk att man kan känna så mycket kärlek ! Jag kan inte förstå det, det går bara inte!
Nu ska jag ta en liten latte och lägga mig i soffan och vila en kvart!
Sköt om er!
/ECN
