Date
I bland blir jag förundrad över folks mentala hälsa, och med mentala hälsa menar jag Smarthet och med folk så menar jag Tommy.
Igår kväll när jag satt och åt så ringer Tommy på telefonen:
Emma: Emma mitt i maten!
Tommy: Heeeeeej!
Emma: Hej!
Tommy: Vad gör du?
tystnad
Emma: Eh....Äter....!?
Tommy: Jaha..
tystad
Tommy: MED VEM DÅ?
Emma: Eh.. ja...Annika kanske?
tystnad
Tommy: Jaha....
Emma: Ja...
tystnad
Emma: Ring mig sen!
Fast det här med Annikas och mina middagar, det är liksom ja.. haha..eh.
Eftersom Magnus ofta är borta, så blir det ofta så att jag och Annika äter för oss själva.
Ännu oftare är det så att jag lagar maten och Annika lägger barnen. Så jag lagar alltså något gott till oss.
Dukar fram med finporslinet ibland, Jag tänder lite ljus (och är ALLTID noga med att lägga besticken rätt).
Vill helt enkelt att det ska bli en rofylld trevlig middag. För två. Det är där problemet (som egentligen inte är något problem) ligger. Jag anstränger mig, gör det mysigt, ser till att middagen står på bordet i samma stund som barnen ligger i sängen. Jag häller upp vatten åt oss båda. Annika kommer, vi sätter oss. Jag frågar om maten smakar bra. Hon svarar att det gör den visst det. Mycket gott, vad har du för krydda i ? Och så vidare. Först är vi lite tysta och reserverade. SEdan släpper det och helt plötsligt sitter vi där och skrattar och har trevligt.
När middagen sedan är avslutad så är det dags för mig att gå. Annika står i dörren, hon säger åt mig att köra försiktigt och frågar om jag inte vill låna en mössa. Det är ju så kallt ute. Nej nej, det är bra svarar jag, det är ju inte så långt hem. Sedan står vi där, lite tafatta som två fjortonåringar. Tillslut får jag en kram och ett löfte om att ses imorgon till frukost. Vink vink!
Varför känns det som att vi antränger oss som om vi datade? Hahaha... love it....
/ECN
Igår kväll när jag satt och åt så ringer Tommy på telefonen:
Emma: Emma mitt i maten!
Tommy: Heeeeeej!
Emma: Hej!
Tommy: Vad gör du?
tystnad
Emma: Eh....Äter....!?
Tommy: Jaha..
tystad
Tommy: MED VEM DÅ?
Emma: Eh.. ja...Annika kanske?
tystnad
Tommy: Jaha....
Emma: Ja...
tystnad
Emma: Ring mig sen!
Fast det här med Annikas och mina middagar, det är liksom ja.. haha..eh.
Eftersom Magnus ofta är borta, så blir det ofta så att jag och Annika äter för oss själva.
Ännu oftare är det så att jag lagar maten och Annika lägger barnen. Så jag lagar alltså något gott till oss.
Dukar fram med finporslinet ibland, Jag tänder lite ljus (och är ALLTID noga med att lägga besticken rätt).
Vill helt enkelt att det ska bli en rofylld trevlig middag. För två. Det är där problemet (som egentligen inte är något problem) ligger. Jag anstränger mig, gör det mysigt, ser till att middagen står på bordet i samma stund som barnen ligger i sängen. Jag häller upp vatten åt oss båda. Annika kommer, vi sätter oss. Jag frågar om maten smakar bra. Hon svarar att det gör den visst det. Mycket gott, vad har du för krydda i ? Och så vidare. Först är vi lite tysta och reserverade. SEdan släpper det och helt plötsligt sitter vi där och skrattar och har trevligt.
När middagen sedan är avslutad så är det dags för mig att gå. Annika står i dörren, hon säger åt mig att köra försiktigt och frågar om jag inte vill låna en mössa. Det är ju så kallt ute. Nej nej, det är bra svarar jag, det är ju inte så långt hem. Sedan står vi där, lite tafatta som två fjortonåringar. Tillslut får jag en kram och ett löfte om att ses imorgon till frukost. Vink vink!
Varför känns det som att vi antränger oss som om vi datade? Hahaha... love it....
/ECN
Big problem
Okej anledningen till att jag inte har skrivit något blogginlägg på många dagar och många nätter är för att min dator har gått sönder. Min trogna vackra John Bauer dator. Gissa om mitt liv har gått till det sämre sedan dess.
Å andra sidan s har jag ju tillgång till denhär datorn lite titt som tätt, men aldrig så lång tid att jag pallar dra ihop ett inlägg. Tyvärr.. och dessutom så suger Å-tangenten så man måste liksom stanna upp i skrivandet när man kommer till å, ta sats, och sen bomba tangenten med fingret. Tro mig, det finns skojigare saker att göra.
Men för att klara upp saker och ting. Vintern har kommit även hit nu. Adjö 27 grader och sol. Välkommen minus och snö. (fast idag är det sol och 15 grader men typ enda dagen hittills). Så gissa om jag failade med packningen ner hit. När jag kom, så var det sommarväder. Dvs. trettio grader. Och jag hade inga sommarkläder med, endast höstkläder.
Och när jag väl tror att hösten ska komma, så blir det vinter. Och inte har jag några vinterkläder med mig heller nejnej.. Så alltså.
Höstkläder, check!
Höstväder, ocheck!
Men något som är bra med denna kyla är att jag nu paketerar in E2 i overaller och grejer på morgonen. Ni har alla sett dom, barnen i mischelinmundering. Längre på bredden än höjden. Ah, ni fattar vinkeln. Detta är kanon, för när jag nu tar med dom till någon lekpark så kan dom ett: varken springa fort! (och då behöver ju inte jag det heller) två: inte göra illa sig (eftersom dom har lager på lager med kläder) och tre: När dom väl ramlat så ligger dom där, som strandade valar, och kan varken ta sig fram eller tillbaka.
Detta resulterar i att jag kan sitta i lugn och ro medan dom ligger där och gormar och muttrar på marken. Och inte ens muttrandet och gormandet hörs för dom har halsdukarna långt uppdragna över munnen.. Mohahaha!
Nu ska jag ta mig en välförtjänt kaffe, lägga mig i soffan och senare iväg på tyskakurs. Joråsatt, livet kunde varit värre.. och sex dagar...
/ECN
Å andra sidan s har jag ju tillgång till denhär datorn lite titt som tätt, men aldrig så lång tid att jag pallar dra ihop ett inlägg. Tyvärr.. och dessutom så suger Å-tangenten så man måste liksom stanna upp i skrivandet när man kommer till å, ta sats, och sen bomba tangenten med fingret. Tro mig, det finns skojigare saker att göra.
Men för att klara upp saker och ting. Vintern har kommit även hit nu. Adjö 27 grader och sol. Välkommen minus och snö. (fast idag är det sol och 15 grader men typ enda dagen hittills). Så gissa om jag failade med packningen ner hit. När jag kom, så var det sommarväder. Dvs. trettio grader. Och jag hade inga sommarkläder med, endast höstkläder.
Och när jag väl tror att hösten ska komma, så blir det vinter. Och inte har jag några vinterkläder med mig heller nejnej.. Så alltså.
Höstkläder, check!
Höstväder, ocheck!
Men något som är bra med denna kyla är att jag nu paketerar in E2 i overaller och grejer på morgonen. Ni har alla sett dom, barnen i mischelinmundering. Längre på bredden än höjden. Ah, ni fattar vinkeln. Detta är kanon, för när jag nu tar med dom till någon lekpark så kan dom ett: varken springa fort! (och då behöver ju inte jag det heller) två: inte göra illa sig (eftersom dom har lager på lager med kläder) och tre: När dom väl ramlat så ligger dom där, som strandade valar, och kan varken ta sig fram eller tillbaka.
Detta resulterar i att jag kan sitta i lugn och ro medan dom ligger där och gormar och muttrar på marken. Och inte ens muttrandet och gormandet hörs för dom har halsdukarna långt uppdragna över munnen.. Mohahaha!
Nu ska jag ta mig en välförtjänt kaffe, lägga mig i soffan och senare iväg på tyskakurs. Joråsatt, livet kunde varit värre.. och sex dagar...
/ECN
