Emmacarolinanyholm

Oh. Nu äntligen har jag slutat jobba och har till och med gjort det jag gör bäst, badat. För vem vet när jag får bada nästa gång. OM det fixar sig med lägenheten dvs. VILKET det måste göra. Och vadå, får jag bo där så känns det som ett rätt billigt pris att betala, no badkar alltså.

Emilia och Emil är två latisar, på vägen hem från affären så ville de gå sista biten. Men efter typ tre minuter så lägger sig Emilia ner på marken och vägrar resa på sig. Jag försöker med allt ifrån kex till smisk för att få dom att resa på sig, tillslut börjar jag gå med vagnen och ropar "hejdå!". Efter tre fyra lååååååååångsamma meter så vänder jag på mig och ser att Emil kommer efter mig men Emilia, som fortfarande inte kan resa på sig när hon har overallen på, ligger kvar och tittar på mig. Uttrycket i hennes ansikte är mycket, mycket förolämpat. "Näee, men här ligger jag och möglar, tänk  inte på mig. Gå ni bara, Gör det. Ja gör det. Jag kan ju ligga här hela natten och bli rånad och våldtagen och uppäten. Eftersom att du endå inte behagar plocka upp mig, jag ska minsann raportera till Pappa!" 
Det hela slutar med att jag vrålgarvar åt hennes ansiktsuttryck och då blir hon så klart ännu mer förolämpad, och det tar mig pågrund av det cirka en halvtimmeistället för tio minuter att komma in med dom genom ytterdörren.


Simma lugnt Homies

/ECN