Emmacarolinanyholm

Emilia ligger inte på min topp tio lista just nu kan jag säga, hon är fan inte ens med på top hundra nu när jag tänker efter. Detta pågrund av en liiiiten incident nu på förmiddagen.
Jag och E2 var och lekte i svenska skolans lokaler som ligger precis där vi bor, och jag sitter intet ont anande böjd över ett pussel med Emil. Helt plötsligt får jag världens chock när något kallt och blött rinner ner för min rygg. Jag vrålar till så att Emil nästan trillar baklänges i ren förskräckelse.
 Bakom mig står Emilia, som på något jävligt konstigt sätt (samarbete med djävulen?) har fått av korken på sin saftflaska och har just tömt ut innehållet över min rygg.
 "Hoppsala" utbrister hon, uppenbarligen mycket nöjd över sitt sattyg och vankar därifrån.
 Emil reser på sig, chocken över mitt skrik har tydligen släppt, och han går tillsammans med Emilia till ett hörn där dom ställer sig och viskar, jag tror att dom ska göra uppror mot mig dom små skitungarna. Jag ser hur dom ömsom viskar och ömsom slänger misstänksamma blickar över axlarna mot mig. Dom brister ut i ett gemensamt skratt, och går till synes mycket nöjda från hörnet.

Emila går sedan och bokstavligt talat kastar ner min jacka på golvet, ställer sig på den (stövlarna är på) och tittar på mig med en blick som klart och tydliggt säger " Men kom då, What are you going to do about it biiiitch!"



Och jag känner att jag inte är redo att at en fight med en tvååring som tror hon är fjorton. Inte än...


Nu ska jag sova

/ECN